För mig är bastun mer än ett varmt rum – det är en plats där tid och tempo förändras. Vissa sinnesintryck förstärks medan andra får kopplas ner för en stund när man träder in i ett universum av värme, stillhet och närvaro. Porerna öppnar sig, andningen blir djupare – och så även samtalen.

Ett bastubad kan ta formen av såväl rutin som ritual. När bostadsrättsföreningen gav klartecken till att bygga en bastu i lägenheten skapade jag min egen oas i vardagen, men jag går också gärna ner till Vintervikens flytande bastu som medlemmarna tar hand om tillsammans. I sådana gemensamma utrymmen råder en stillsam hänsyn som utgör en viktig del av bastukulturen.

På studieresor till Finland introducerar jag arkitektkollegor, beställare och studenter till olika typer av bastur. Vid Hvitträsk kan man uppleva nationalromantisk arkitektur signerad Gesellius, Lindegren och Saarinen, som toppas med bastubad i en timmerstuga där värmen varvas med dopp i den spegelblanka sjön.

Det är tydligt att intresset för bastun växer. Allt fler söker upplevelsen av kontraster: hetta och kyla, mörker och ljus, stillhet och gemenskap. I Gatuns nyvunna projekt vid Lidingö brostrand vill vi skapa en helhetsupplevelse där bastubadets magi får utrymme att blomma året runt, och som även inkluderar mat och dryck. Förtäringen intas förstås utanför bastun – allt annat är barbariskt.

Till vardags så är undertaken matta och finns där för att göra sitt jobb med akustikdämpande åtgärder samt dölja tekniska installationer. Att verka men inte synas. Men vad händer när vi låter dem ta plats och tillföra lite glamour? Ge dem kulör och lite glans!

Plötsligt träder de fram och bidrar till att skapa rumslighet på nya sätt. Från slott till koja. Som vad vore Dramatens barockscen utan sitt gyllene undertak som reflekterar ljuset med en behaglig värme i skarp kontrast till den matta stuckaturen. Eller som hos Elin Wägner på Lilla Björka där vardagsrummet har återställts i ursprungligt skick med gråblå väggar, mörklaserade snickerier och sitt skimrande silvertak.

Jag har nu varit VD för Gatun under snart ett år och börjar känna mig varm i stolen. Det har varit spännande att blicka framåt och försöka förstå de drivkrafter och trender som finns därute, för att kunna leda den arkitektoniska utvecklingen. Samtidigt ska man hålla tillbaka i förhållande till den konjunktur som rått. Skönt att telefonen har börjat ringa och att vi ser ett ökat intresse för vacker och robust arkitektur.

I en tid när stort fokus läggs på det robusta så vill jag slå ett slag för att undersöka hur det kan samverka med det vackra. Att det vi skapar tillsammans också lyfter aspekter som rumssekvenser, rumslighet och materialens taktilitet. Genom att skapa vacker och robust arkitektur skapar vi sådant som vi kommer vilja vårda över lång tid.