Vaken skönhet
Haus Rufer, Adolf Loos
Vaken skönhet: 1915-1925
Nyklassicismens förnuft och romantikens flyende räcker inte till för att ge uttryck för 1:a världskrigets fasor och människans rotlöshet i maskinernas tid. Inom konstvärlden växer DADA-rörelsen fram. Makt, vetenskap, konventioner och normer ifrågasätts och blottläggs genom experiment, humor och provokation. Vid uppträdanden i cabaret-form kombineras musik, scenografi och poesi i märkliga uttryck genom bl a två av grundarna Hugo Ball och Tristan Tzara. Inom bildkonsten undersöks maskinestetik och krigets fasor i stället för stilleben och landskap. Fabrikstillverkade objekt kombineras och sätts samman på ett irrationellt sätt, så att de framträder i ett nytt ljus.
Syftet med konsten inom DADA är inte att söka skönhet utan att vaket fråga vad saker är eller kan vara och utforska vad det innebär att vara människa, om identitet och värderingar. Ja, det är början på den moderna, konceptuella konsten. Vad har DADA-rörelsen för beröringspunkter med arkitektvärlden under den här perioden? Inom arkitekturvärlden söker man också nya uttryck och roller och arkitekter umgås i konstnärskretsar.
Adolf Loos är flitig skribent och debattör. 1908 hade han skrivit den numer berömda texten ’Ornament and Crime’ där dekoration jämställs med tatueringar, som han menade endast brottslingar bar. Efter en kontroversiell karriär i Wien flyttar han till Paris 1924 och får flertalet uppdrag av framstående kulturpersonligheter. Det enda som uppförs är ett hus åt Tristan Tzara, nota bene. Loos bostäder utgår från idén om en privat sfär och intrikata rumsliga samband, medan exteriörens representativa roll avfärdas. Paradoxalt nog har just Tzaras hus en mer formell, symmetrisk fasad mot gatan, Loos abstraherade fasadritningar av Haus Rufer från 1922 betecknar bättre detta förhållningssätt.
Den konstnärliga energin och drivkraften för nyskapande som finns i DADA går även att se i Bauhaus, skolan som bildas i Tyskland 1919 och omfattar arkitekturutbildning och konsthantverk, inklusive grenar som typografi och teater. Syftet med skolans sammansättning, programmerad av Walter Gropius är att förena konstnärlig fördjupning med industriella metoder för att finna lämpliga uttryck för samtiden.
Samtidigt finns det strömningar, där arkitekturens sociala roll och ekonomiska ramar prioriteras över estetiska frågor. Hannes Meyer efterträder Gropius som skolans rektor 1928 och förordar en mer radikalt funktionalistisk arkitektur. Skiftet inom Bauhaus ledning får symbolisera spänningsfältet eller den växelverkan som finns i den modernistiska rörelsen mellan en konstnärlig/sinnlig och en social/teknisk arkitektur. Tesen är: om arkitekturen är ändamålsenlig och bidrar till ett bättre vardagsliv, så är det i sig vackert. Skiljelinjen går vid hur mycket man är beredd att reducera.
Roger Spetz, arkitekt på Gatun
