Både och

Brandstation, Philadelphia, Pennyslvania

Arkitekt: Robert Venturi, 1967

Både och

Det är bara fyrtio år mellan utgivningen av Le Corbusiers manifest Vers une Architecture och Robert Venturis Complexity and Contradiction, 1966. Modernismens avskalade estetik har nått sin kulmen i efterkrigets USA. Samtidigt som stadsmiljöerna anpassas till bilen och masskonsumtionen gror en folklig opinion – är det verkligen så här vi vill ha det?

Venturi erbjuder ett annat sätt att se på arkitektur. Istället för att eftersträva primära former, enkelhet och tydlighet lyfter han fram värdet i komplexitet. Det är i det motstridiga och mångtydiga som intresse och mening uppstår. För arkitekturen har uppgiften alltid varit att kompromissa och anpassa efter situation, vision och medel. Med den moderna stadens framväxt har arkitekturen dessutom en större skala och mer sammansatta situationer att förhålla sig till, vilket gör det komplexa och motstridiga, om inte till ett nödvändigt ont, så ett naturligt tillstånd, något att bejaka för att vara relevant.

Genom arkitekturhistoriska betraktelser utvecklar Venturi redskap som ska leda oss bort från den banala förenklingen av arkitekturen. Begrepp som tvetydighet, ’både och’, dubbelfunktion, motsägelser jämte varandra, motstridig anpassning, och kontrast mellan insida-utsida vittnar om komplexa relationer mellan arkitektoniska element. Om målet är att vitalisera och göra arkitekturen relevant igen, är det knappast skönhet Venturi söker. Det motstridiga och komplexa tycks gränsa mot det förvrängda och överbelastade.

Robert Venturi och Denise Scott Browns intressantaste verk har en grafisk kvalitet och en eggande effekt på hur vi uppfattar skala, en arkitektur med lika delar i pop-kulturen som arkitekturhistorien. Ett exempel där tvetydighet och motsägelser bejakas är brandstationen i Columbus. Frontfasaden har enskilda öppningar med olika proportioner och präglas av slangtornet som skjutits fram till fasadliv, för att ge den relativt lilla byggnaden en monumentalitet lämplig en viktig samhällsfunktion. Slangtornet är i grunden cirkulärt men skärs av för att bli en del av fasaden. Frontfasaden har vitt glaserat tegel, men volymen löses upp av rött tegel som löper runt hörn från huskroppen bakom. Gränsen mellan tegelsorterna överlappar muröppningarna. Resultatet blir en överlagring av gestalter och motiv, som ger en vitalitet åt det annars banala och enkla.

Roger Spetz, arkitekt på Gatun