”Jag inspireras av det som händer när arkitekten lämnat och en plats fylls av liv”

jossan_sv-1400x700.jpg

Namn: Josefin Lindquist
Ålder: 36
Uppväxt: I Blekinge
Bor: I lägenhet på Söder med tre minuter till jobbet.
Intressen: Gå ut och äta!
Om att jobba på Scheiwiller Svensson: Det är kul! Vi har en grym stämning och fin gemenskap. Det finns en stor kunskap och alla backar och hjälper varandra.
Inriktning: Jag försöker att inte ha nån specialitet utan vill jobba brett för att lära mig så mycket som möjligt och utvecklas. Har jobbat i olika projektskeden och med industri, sjukvård och bostäder. Så länge det finns nåt att lära och utvecklas av i ett projekt så tycker jag att det är kul.
Arbetar med just nu: Bostäder i Norrköping och Stockholm.

Även om hon inte hade ord för det då, visste Josefin redan som liten att hon ville bli arkitekt. I stort sett alla teckningar hon ritade föreställde hus och byggnader och till varje hus fick Josefins mamma skriva ner hennes detaljer om var det låg och vilka som bodde där.

– Jag blev tidigt väldigt påverkad av miljöer. Det var något jag upplevde starkt, utan att kunna sätta ord på det. Det är så spännande med människor, plats och rum – vilka miljöer som får oss att må bra. Så småningom förstod jag att jag kunde vara med och påverka detta själv.

När det var dags att plugga vidare några år efter gymnasiet var det självklart att det var arkitekt hon ville bli. Josefin kom in på KTH och när det blev examensdags fick hon en inramad teckning på ett av alla hus hon ritat som barn av sin mamma.

Varför är arkitektur viktigt?

– Därför att miljöer är viktiga för människor. Som arkitekt har man möjlighet att vara med och skapa vår omgivning och ge förutsättningar för olikheter. Det handlar om allt från stadsplanering och utveckling till själva byggnaderna. Problemlösningsdelen av arbetet är rolig, att skapa möjligheter och oväntade lösningar efter givna förutsättningar.

Har du några arkitektförebilder eller inspirationskällor?

– Det finns många och mycket att hämta inspiration ifrån. Jag har olika förebilder för varje del av arbetet. Någon för sättet de gör ritningar på, en annan för hur de tagit hand om omgivningarna och en tredje som är vass på materialitet. Men det är inte alltid arkitekten, jag inspireras mycket av det som händer när arkitekten lämnat. När vi släppt taget, livet tar över och miljöerna blir levande.

Några exempel?

– Rural Studios är ett bra exempel. Det är Design-buildprogrammet på Auberne University i USA, som flyttade utbildningen off-campus till Hale County i Alabama. Där har studenterna ritat och byggt hus åt lokalbefolkningen. Det första huset i projektet ritades med en stor klassisk amerikansk veranda, men efter några år hade familjen i huset anpassat den efter sina behov och gjort om verandan till hönsbur.

New York är ett mer klassiskt exempel i större skala, där finns grundstrukturen i form av ett väldigt väl fungerande gatusystem, men innanför ryms ett fantastiskt strukturerat kaos. Vi arkitekter ska ge förutsättningar för flexibilitet. Skapa strukturer och byggnader som klarar av att syften och funktioner förändras och utvecklas.

Som en följd fascineras jag också av motsatsen till liv – när en plats dör. Som Detroit, en av USA:s snabbast döende städer efter lågkonjunktur och nedlagda industrier. Ett drömresmål för mig. Likaså Tjernobyl. Det är nåt med det förlorade och övergivna. Jag har försökt få med min pappa på familjesemester till Tjernobyl men han har inte nappat på det…konstigt.